Omberg sticker upp ett par hundra meter över östgötaslätten och stupar ner i Vättern på andra sidan. Det är en mäktig syn. Berget utgör ett paradis för flera av våra hotade växtarter. Marken på och runtomkring Omberg är kalkrik, vilket passar utmärkt för många orkidéer. Det fanns både enklare och svårare arter som det var dags att floraväkta. De ideella floraväktarsamordnarna samarbetade så att Gabriella var lägeransvarig (planerade och tog emot anmälningar), Karin förberedde ruttförslag med floraväktarlokaler, Andreas rekade och guidade.

Vi tyckte det verkade vara lagom att börja med en kortare promenad på stigen till Borgs udde med tre floraväktarlokaler, men vi anade inte att bergets dramatik var så nära. Förutom att terrängen snabbt blev vild och brant erbjöd inte stigen så fast underlag. Ett fotgrepp rasade ner i slänten och tog med sig en deltagare som hamnade på rygg med huvudet neråt. Tack och lov hade vi just passerat det brantaste partiet och kunde hjälpas åt att komma på fötter. Medan deltagaren hämtade sig efter chocken började de andra leta ute på udden, men  hittade inte de sökta arterna uppe på klippan. Sällskapet sökte sig sedan vidare upp till vägen och därifrån gick det en väl upptrampad stig tillbaka.

Medan vår kunnige botanist Andreas G var kvar ville vi passa på att floraväkta gräs, för att sedan bli mer självgående. Nordväst om Skedet fanns flera floraväktarlokaler med det ovanliga åkerogräset renlosta. Redan vid infarten till grusvägen såg Andreas G ett misstänkt gräs i vägkanten. Även i åkerkanten på väg mot en större floraväktarlokal såg han att det stack upp en losta över rapsen. Vid Ekhaga stall fanns parkeringsplatser, men renlostan hade försvunnit från vetefältet. Vi körde tillbaka och stannade längs grusvägen där Andreas kunde verifiera att det var renlosta som stack upp över rapsen. När vi räknat ihop den nya lokalen kom bonden på sin stora traktor och kom inte förbi. Gabriella besteg trappan upp till hytten och berättade att vi kom från Svenska Botaniska Föreningen och hade hittat en intressant växt. Hon undrade om vår bilkaravan behövde backa och erbjöd honom att först få komma ner och titta på växten. Han blev nyfiken och berättade att sandlosta har blivit ett problem i jordbruket. Han hade ingen förklaring till att det fanns renlosta i kanten av rapsåkern men inte i veteåkern. Sedan erbjöd han sig att backa för att släppa förbi oss.

När vi stannade vid den tidiagre misstänkta renlostan i vägkanten blev vi utskällda av en hund, och hundens ägare tyckte att vi parkerat olämpligt, så vi bad om ursäkt och tog koordinater men räknade inte de rikliga mängderna renlosta längs staketet och på andra sidan vägen. Andreas G åkte hem med sin son och Katja.

Vi andra åkte tillbaka och badade. När Erika anlände på kvällen samlades vi vid långbordet igen. Den här gången övade vi namn genom att sortera oss i bokstavsordning både på förnamn och efternamn. Vi delade upp oss i smågrupper inför lördagens floraväktning utifrån vilka floraväktarlokaler vi ville besöka. Efter maten ville de flesta ta promenad till några floraväktarlokaler vid närmsta kalkbrottet/marmorbrottet. Vi hittade inte de förväntade floraväktararterna men däremot en annan floraväktarart. Odört är lik vanligt hundkäx på bladformen men är högre och har typiska fläckar på stjälken. Gabriella avslöjade att den är en av våra giftigaste växter, känd för att Sokrates avrättats genom att dricka den. Hon varnade för att ta i den, men kunde inte hindra inbitna botanister från att gnugga bladen för att känna dess råttlukt. De överlevde!

Alex, Mikael och Gabriella var morgonpigga och gav Borgs udde en till chans. Tanken var att det skulle kunna gå att komma till nivån under klippan genom att gå längs stranden, men som bilden visar tog den branta klippan vid direkt. Det blev en rasbrantsklättring med rötter som handtag och de sökta floraväktararterna hittades fortfarande inte. Alla åt frukostbuffé i lugn och ro men fick sedan bråttom att komma iväg för att träffa Andreas G vid Alvastra-ruinen. 

I Alvastra finns ett kärr med orkidéer och något hundratal meter från floraväktarlokalen för plattsäv hittades flera hundra strån. Vi åkte sedan vidare till Oxbåset där floraväktarlokalen för drakblomma fanns, men hittade inga.

Vi återsamlades i Borghamn till bad och gemensam middag. Alex testade en nyinköpt packraft och paddlade runt längs stranden. Den kan bli användbar vid floraväktning av årets vattenlevande fokusarter. Efter den gemytliga middagen tog några som missat odörten en kvällspromenad dit.

Den här morgonen hakade Andreas S på utflykten med Gabriella, Mikael och Alex. Det bar iväg till ett kärr vid Hovanäs i norra utkanterna av Borghamn. Floraväktarlokalens koordinat för honungsblomster fanns mitt i villaområdet men andra källor avslöjade att rätt koordinat var i kärret norrut. Det hade för hög växtlighet för honungsblomster, men det fanns gott om orkidén kärrknipprot i blom. Nästa floraväktarlokal var mitt i ett inhägnat kräftvatten och ingen lämplig växtplats för lungrot hittades inom staketet. Söder om vattnet fanns dock en fin betesmark med orkidéer och biologisk mångfald där lungrot hade kunnat finnas. Till frukosten anslöt Charlotta som var nyfiken på Floraväktarna.