Drakblomma
Dracocephalum ruyschiana
Kransblommiga Lamiaceae
Dracocephalum ruyschiana
Kransblommiga Lamiaceae
Drakblomma är en omtyckt flerårig ört med klarblå blommor. I Östergötland växer den vackert i Vätterns branter. Den tillhör växtfamiljen Kransblommiga, precis som salvia, mynta, plister, syska och brunört.
Drakblomma växer i sluttningar och stup ner mot Vättern
Carl von Linné rapporterade in första svenska fyndet 1745 i Västergötland (Alingsås). Artepitetet ruyschiana hedrar den holländske botanisten Frederick Ruysch (1638-1731). Det svenska namnet syftar på det vetenskapliga namnet på släktet drakblommor, Dracocephalum, som betyder drakhuvud.
Rödlistans klassificering: 2020 Starkt hotad (EN), 2025 Sårbar (VU)
Det finns totalt cirka 30 växtplatser med drakblomma i Sverige och utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat. Arten ingår i åtgärdsprogrammet för stäppartade torrängar. Populationen har varit stabil eller möjligen vuxit sedan 1993, enligt trendanalys på floraväktardata, vilket gjorde att hotklassningen sänktes till Sårbar (VU) 2025.
Blommorna sitter i toppen
KÄNNETECKEN: Drakblommans klarblå blommor i toppen är kännetecknande.
HÖJD: 15-60 cm
VÄXTSÄTT: Tuvad från grenad jordstam.
BLOMMOR: Klarblå eller blåvioletta tvåläppiga blommor (2-3 cm långa) i axlik blomställning. Fodret är rödtonat i kanterna och högst hälften så långt som kronan. Blomställningen är axlik med 3–6 kransar och 6–10 blommor i varje krans.
BLAD: Korsvis motsatta blad, smala med nedvikta kanter (2-5 cm långa).
STJÄLK: Fyrkantig stjälk (som de flesta kransblommiga), ofta rödbrunt tonad.
LIKNANDE ARTER: Bladskotten liknar vitmåra (utan blommor).
Slänt mot Vättern
Blommor i täta kransar
Bladen liknar måra men sitter parvis i kors
Florala och vegetativa skott
Här hittades ett stort bestånd 2026
SÄSONG: Blomning i slutet av juni (c:a 3 veckor).
VÄXTPLATS: Drakblomma är kalkgynnad och växer på stäppartad torräng. I Östergötland finns den på solexponerade bergsbranter och hällmark, i övriga landskap även på sydvända backar, grusåsar och åkerholmar med kalkrikt grus eller morän. Västergötland har flest växtplatser, cirka 70 lokaler. I Östergötland, Småland, på Gotland och Öland finns bara enstaka lokaler kvar.
FÖLJEARTER: Blodnäva, kungsmynta, vitmåra
RAPPORTERING: Räkna plantor, en planta kan ha flera blomstänglar från basen. För små plantor räknas varje skott.
De klarblå blommorna syns på långt håll
Drakblommor tillsammans med blodnäva
Uppväxande lövträd och gran kan kväva ett bestånd
HOT: De ljuskrävande drakblommorna missgynnas av igenväxning. På branterna drabbas de av torka och på andra ställen i landet av hårt bete.
ÅTGÄRDER: Slyröjning kan gynna arten. Länsstyrelsen bedömer åtgärdsbehov från fall till fall.
Torka är ett allvarligt hot ute på klipporna
Artfakta om drakblomma (SLU Artdatabanken)
Preliminära utfall rödlistan 2025 (SLU Artdatabanken)
Virtuella floran
Den nya nordiska floran (2010, Stenberg & Mossberg)
Svensk flora (2013, Krok & Almqvist)
Skillingaryd.nu om drakblomma i Vrigstad
Foto: Karin Nyström, Gabriella Gelland