Östergötlands Floraväktare med vänner var inbjudna till fantastiska Tisenö i norra Östergötland där det drivs ekologiskt lantbruk och finns många intressanta växtmiljöer (länk). Både nybörjare och väderbitna botanister fanns på plats vid Stavsundet kl 10:30: Knut, Maria, Marika, Gunilla, Jenny 1, Gabriella, Magnus, Jenny 2, Kerstin, Matz, Jan-Erik, Viktoria, Roger, Klas. Niklas Palmcrantz kom och skjutsade oss över sundet med öns färja, och Knuts bil med ängsväxter för utplantering fick följa med. Första frågan klarade vi av redan på färjan, vad det är för skillnad på hotade arter och floraväktararter. Alla hotade arter är floraväktararter, men i Östergötland har det även lagts till några nära hotade respektive livskraftiga arter att floraväkta för att de fungerar som indikatorer på värdefull natur.

Vi gick från färjeläget till gården ungefär mitt på ön. Niklas tog fram en 1700-talskarta där det syntes hur marken brukats och berättade lite historik. Hans farfar köpte ön billigt efter en gårdsbrand på 1930-talet. För närvarande finns 6 hushåll på ön som deltar i det ekologiska lantbruket.

Vi traskade till ett kärr där det funnits hartmansstarr (artfakta) för över 20 år sedan (ej rapporterad i Artportalen). Knut berättade om starr och hur man känner igen just hartmansstarr. Kärrets öppna yta kändes inte så öppen eftersom vegetationen där var nästan manshög. Vi fick tränga oss fram bland gräs och starr, trasslade nästan in oss i porsbuskarna och snubblade på tuvor. Efter att ha snurrat runt ett tag började några gå tillbaka. 

Då gick djungeltrumman. Jenny 1, som lärt sig hartmansstarr på Torpön för en månad sen när hon var med oss första gången, hade fått span på ett misstänkt strå. Knut verifierade att det var rätt art och alla kom tillbaka för att titta på sevärdheten. Det hittades några fler strån, men de är starkt konkurrensutsatta i den höga vegetationen, så vi undrar vad som behövs för att säkra deras livsutrymme. Den här rapporten blir den första av hartmansstarr i Finspångs kommun! 

På udden var marken mycket sandig, och fårklövar skapade sandblottor. Där fick vi skåda skålröksvamp. Vi planterade ut åkervädd, fältvädd och sommarfibbla från Linköpings Ekopark. Även vittåtel (artfakta) från Knuts grusgång fick ett nytt hem här och kan förhoppningsvis trivas på sandblottorna. 

Knut berättade om hävdgynnade växter och deras livsvillkor. Slåttermark är extra artrik för att den erbjuder plats för både konkurrenskänsliga småörter och stora ängsörter. På näringsrik mark kväver konkurrenskraftiga arter lägre örter. Betesmark är nog näst bäst i Sverige på biologisk mångfald, när den är lagom betad. Kombinationen slåtter med efterbete kanske är den allra bästa.

Några tog ett svalkande dopp innan vi gick tillbaka. Knut utsåg den perfekta växtplatsen för lundgräset strävlosta (artfakta) och planterade två knippen längs vägen till färjeläget. Vi hoppas vi kommer hit igen och kan se hur det gått för de nyplanterade växterna, kanske redan nästa år.

Väl på fastlandet sa vi hejdå till deltagare som skulle åka vidare. Vi som skulle stanna och floraväkta i Hävla-trakten var Knut, Maria, Marika, Jenny 1, Gabriella, Magnus, Jenny 2, Viktoria och Roger. Först fikade vi i Viktorias och Rogers fina trädgård och planerade floraväktningen genom att titta i floran och på kartor. Vi tänkte att den stora klockväxten skogsklocka (artfakta) var bästa arten för nybörjare, medan gräset råglosta (artfakta) och vattenormbunken klotgräs (artfakta) var större utmaningar. Men alla var intresserade av allt, så vi bestämde att inte dela upp oss.

Vi parkerade vid hembygdsgården och på väg till nästa avtagsväg gick Knut iväg lite snabbt och konstaterade att den senaste floraväktarlokalen för råglosta inte verkar ha rätt förutsättningar nu.

När vi gick vidare in på en liten grusväg kom några fram från ett hus och frågade vart vi var på väg. Gabriella presenterade Floraväktarna och de blev lättade att allt var i sin ordning. De hade aldrig sett så många människor gå här tidigare och undrade vad som var i görningen! 

Vi fortsatte till koordinaten och innan alla nått fram hade Jenny 1 hittat den första skogsklockan i skogsbrynet söder om koordinaten, faktiskt dagens enda blommande exemplar. Det var bra jobbat eftersom plantan gömt sig under en liten ekplanta och verkligen inte var storväxt. Dessutom hade stjälken blivit avbetad, så den karakteristiska blomsamlingen i toppen var borta. Det fanns även en överblommad planta i skogen. I övrigt hittade vi bara bladrosetter. Skogsklocka var minsann ingen lätt art för nybörjare här inte!

Först tyckte vi att bladens utseende inte stämde in på skogsklocka, men efter lite detektivarbete kom vi fram till att förstaårsbladen såg annorlunda ut (bredare, tvär bas, mindre håriga) än de som satt på en stjälk (smalare, avsmalnande bas, strävhåriga). Det var roligt att hitta så många bladrosetter, men oroande att så få plantor gått i blom. 

Efteråt ville vi inte tränga oss på mellan ett boningshus och strandkanten för att leta klotgräs och det började kvällas, så vi avrundade dagen här. Våra nybörjare lät nöjda och vi verkar kunna bli fler floraväktare i Finspångstrakten!

Inbjudan